När behövs hjärt-lungräddning?

En metod för att rädda liv

Hjärt-lungräddning, som brukar förkortas HLR, är en första hjälpen-behandling som ges för att få igång hjärtverksamheten och andningen hos någon som har fått hjärtstopp. För att göra den enklaste formen av hjärt-lungräddning behövs det ingen utrustning, utan det är en metod som alla kan lära sig. Ibland används termen basal hjärt-lungräddning för att skilja den från avancerad hjärt-lungräddning som kräver särskild teknisk utrustning och som ges av sjukvårdspersonal.

Man behöver inte vara sjukvårdsutbildad för att lära sig hjärt-lungräddning. Det räcker att gå en kort kurs på ett par timmar för att lära sig hur man gör. Då får man träna på att utföra hjärt-lungräddning och att enkelt använda en hjärtstartare på en docka. Det finns flera som anordnar sådana kurser, till exempel Röda Korset, Svenska Livräddningssällskapet, Svenska rådet för hjärt-lungräddning (HLR-rådet) Civilförsvarsförbundet och företagshälsovården.

När man ger hjärt-lungräddning börjar man med så kallade bröstkompressioner. Det innebär att man använder händerna och trycker på den medvetslösa personens bröstkorg för att på det sättet få blodet att fortsätta cirkulera. Med jämna mellanrum gör man korta uppehåll och växlar till att blåsa in luft genom den andres mun med den så kallade mun mot mun-metoden, för att tillföra syre till blodet. Bröstkompressionerna ersätter tillfälligt hjärtats arbete och inblåsningarna ersätter andningen.

I filmen får du lära dig hur du gör hjärt-lungräddning. Filmen är producerad av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Dinsäkerhet.se.

Hjärt-lungräddning av barn

Vissa moment i hjärt-lungräddning av barn skiljer sig något från hjärt-lungräddning av vuxna. Därför rekommenderas man att först gå en kurs i Barn-HLR. Förutom att vända sig till anordnare av kurser i vuxen-HLR, kan man höra med sin barnavårdscentral om de kan erbjuda utbildningar riktade till föräldrar.

I en akutsituation är det däremot bättre att ge hjärt-lungräddning för vuxna men med mindre kraft till ett barn, än att inte göra något alls.

Ett livshotande tillstånd som kan bero på flera orsaker

En person som får ett hjärtstopp blir medvetslös inom 10-20 sekunder och slutar därefter också att andas. Vid ett andningsstopp stannar också hjärtat efter en kort stund.

Den vanligaste anledningen till plötsligt, oväntat hjärtstopp är hjärt- och kärlsjukdomar.

Andningsstopp kan bland annat bero på ett kraftigt astmaanfall eller på att något har fastnat i halsen, exempelvis en matbit.

Hjärtat och andningen kan också sluta fungera på grund av till exempel drunkning, förgiftning, överdosering av läkemedel eller en kraftig elektrisk stöt.

Leder till syrebrist

När hjärtat slutar slå eller andningen stannar får kroppen inte tillräckligt med syre. Hjärnan är det organ som är mest känsligt för syrebrist. Om syretillförseln inte kommer igång tillräckligt snabbt, finns det en risk för bestående hjärnskador. Sådana skador kan uppstå redan efter tre till fyra minuter. Om kroppen är nedkyld kan hjärnan klara syrebristen lite längre.

Målet med hjärt-lungräddning är att försöka hålla igång hjärtverksamheten i väntan på ambulans, sjukvårdspersonal och en hjärtstartare.

Undersök först om det finns livstecken

Försök avgöra hur allvarlig situationen är

Om man ska ta hand om en person som verkar vara avsvimmad eller medvetslös, måste man allra först se till att platsen är säker och inte livshotande för en själv. Därefter ska man avgöra hur allvarlig situationen är. Kontrollera om personen är vid medvetande och om andningen är normal.

• Vaken?

Först kan man försöka prata med personen och pröva att skaka lätt i axlarna för att se om man får svar. En person som är berusad eller sover brukar reagera på detta. Om man inte får någon reaktion ska man utgå ifrån att personen är medvetslös.

• Andas?

I nästa steg öppnar du den medvetslöses luftväg genom att lyfta hakan med två fingrar och med den andra handen på pannan böjer du den medvetslöses huvud bakåt. Sedan försöker du se om bröstkorgen höjer sig, lägger örat intill personens näsa och mun och lyssnar efter andningsljud. Om man efter ungefär tio sekunder inte kan höra, se eller känna någon andning, måste man utgå ifrån att personen har andningsstopp.

• Börja med att ringa 112

Innan man sätter igång med hjärt-lungräddning måste man skaffa hjälp genom att ringa 112. Sedan ska man omedelbart sätta igång med hjärt-lungräddning eftersom möjligheten att personen överlever ökar med två till tre gånger om behandlingen sätts igång direkt.

Det går snabbare om någon annan kan ringa 112 medan man själv sätter igång med hjärt-lungräddning. Om det inte finns någon annan på plats som kan ringa, måste man själv först ringa 112. Det är bra att känna till att larmoperatören kan ge fortsatt rådgivning på telefon, till exempel om hur hjärt-lungräddning ska utföras.

• När ska man ge hjärt-lungräddning?

Om man kommer fram till att personen är medvetslös och inte andas normalt ska man utgå ifrån att det är hjärtstopp. Då ska man börja med hjärt-lungräddning.

Det händer att svårt sjuka kan fortsätta att andas onormalt efter att hjärtat har stannat. Om man upptäcker en medvetslös person med ingen eller onormal andning ska man utgå ifrån att det är ett hjärtstopp.

När ska man inte ge hjärt-lungräddning?

Om personen däremot är medvetslös men andas normalt, ska man inte börja med hjärt-lungräddning. Personen kan till exempel ha svimmat, fått ett epilepsianfall eller vara berusad. I stället ska man lägga personen i stabilt sidoläge och böja huvudet bakåt så att luftvägarna är öppna. Sedan ska man ringa 112 efter ambulans och stanna kvar hos den medvetslösa personen tills hjälpen kommer.

• Stabilt sidoläge

Om en person är medvetslös men andas normalt ska man lägga personen i stabilt sidoläge. Det spelar ingen roll åt vilket håll, bara du vänder personen mot dig. Klicka på bilden till höger för att få instruktioner som beskriver hur man lägger en person i stabilt sidoläge.

Hjärt-lungräddning - så går det till

Om personen är medvetslös och inte andas normalt ska man börja med hjärt-lungräddning.

• Börja med att ringa 112
• Innan man börjar ge hjärt-lungräddning ska man ringa 112.

• Se till att personen ligger på rygg, helst på ett hårt underlag, till exempel golvet eller marken.
• Placera händerna mitt på bröstet och tryck ner bröstkorgen cirka fem till sex centimeter med raka armar, så kallade bröstkompressioner. Tryck hårt och snabbt.
• Tryck 30 gånger med en ungefärlig hastighet på 100-120 gånger per minut.
• Växla sedan till att göra inblåsningar med mun mot mun-metoden. Öppna först luftvägen genom att lyfta hakspetsen med två fingrar och böj den medvetslösa personens huvud bakåt med hjälp av en hand på pannan. Kläm samtidigt ihop näsan med hjälp av tummen och pekfingret.
• Ta sedan ett vanligt andetag och låt den egna munnen täcka den medvetslösa personens mun. Blås långsamt och försiktigt in luft tills det syns att bröstkorgen höjer sig. Man ska alltid göra två inblåsningar efter varandra.
• Växla mellan att ge 30 bröstkompressioner och två inblåsningar av luft. Fortsätt så tills sjukvårdspersonal kommit till hjälp.
• Om man tycker att det känns obehagligt att ge mun mot mun-andning kan man lägga en tunnare textilbit, till exempel en näsduk eller en T-shirt, över munnen. Om man inte kan ge mun mot mun-andning är det bättre att bara göra bröstkompressioner istället för att inte göra något alls, i väntan på ambulans.

Att tänka på

Det är ansträngande att ge hjärt-lungräddning. Därför är det bra om man är flera som hjälps åt. I så fall kan man byta av efter ungefär två minuters behandling.

Om man vet vilken tid hjärtstoppet inträffade är det bra att lägga det på minnet och berätta det för sjukvårdspersonalen när ambulansen kommer. Sjukvårdspersonalen vill även veta hur länge man har gett hjärt-lungräddning.

Man ska fortsätta med hjärt-lungräddning så länge man orkar, tills personen andas normalt eller någon annan tar över.

Om personen börjar andas

Det är viktigt att fortsätta med hjärt-lungräddningen tills sjukvårdspersonal kan ta över. Enbart hjärt-lungräddning startar oftast inte hjärtat. Men ibland kan den medvetslöse vakna till liv och börja andas normalt under tiden du ger hjärt-lungräddning och då ska du inte fortsätta. Om personen börjar andas normalt, röra på sig, tittar upp eller hostar ska du avbryta härt-lungräddningen. Enstaka andetag, suckar, stönanden eller väsande ljud kan vara en reflex och inte normal andning. Att kontrollera andningen under hjärt-lungräddning stjäl tid och kan påverka den medvetslöses chans till överlevnad, fortsätt därför utan avbrott tills sjukvårdspersonal är på plats eller den medvetslöse vaknar till liv.

Avancerad hjärt-lungräddning i ambulansen och på sjukhus

Avancerad hjärt-lungräddning startar direkt på platsen, i hemmet eller i ambulansen och fortsätter på sjukhuset. Vid ett hjärtstopp ges ofta behandling med en hjärtstartare, inom sjukvården även kallad defibrillator. Det är en apparat som kan användas för att ge en strömstöt för att sätta igång hjärtat igen. Dessutom används till exempel utrustning för syretillförsel, hjälp med andning, övervakning av blodcirkulation och hjärtverksamhet samt läkemedelsbehandling.

Hjärtstartare utanför sjukhus

I dag finns lättanvända halvautomatiska hjärtstartare på flera platser utanför sjukhusen. De kan användas av vem som helst och kräver inga medicinska förkunskaper. Apparaten ger röstinstruktioner som är enkla att följa. Den kan själv läsa av om den medvetslösa personen har hjärtstopp eller inte. Det är bara vid hjärtstopp som den fungerar att använda.

Omtumlande upplevelse

Man kan behöva prata med någon

Eftersom man är medvetslös om man behöver få hjärt-lungräddning, upplever man inget obehag av själva behandlingen. När man däremot har vaknat upp kan vetskapen om att man varit så allvarligt sjuk sätta sina spår. Därför kan man, som en del i rehabiliteringen efter ett hjärtstopp, behöva hjälp att bearbeta det man varit med om.

Om man har tagit hand om någon som varit medvetslös och fått ge hjärt-lungräddning, kan man också behöva någon att prata med efter sin hjälpinsats. Man kan få möjlighet att prata med ambulanspersonalen eller personalen på akutmottagningen. Det är bra att känna till att sekretesslagen begränsar sjukvårdspersonal att lämna information om själva händelsen. Man kan även kontakta sin vårdcentral och en kurator, för att tala om det som hänt.

ICE – telefonnumret till anhörig i mobiltelefonen

För att göra det lättare för sjukvårdspersonal att komma i kontakt med anhöriga om man skulle råka ut för någonting, kan man lägga in förkortningen ICE och ett telefonnummer i mobiltelefonen. ICE står för engelskans "In Case of Emergency", som betyder "vid en nödsituation". Det används numera internationellt.

Man skriver först in ICE och sedan namnet på en kontaktperson i mobiltelefonens telefonbok. När man lägger in telefonnumret kan man börja med plustecken och sedan det svenska utlandsprefixet 46. Då fungerar numret i vilket land man än befinner sig i.

Det går att lägga in fler kontaktpersoner under ICE1, ICE2 och så vidare.